Orättvist
Man måste väl säga att jag har varit ganska förskonad här i livet. Vad gäller smärta, alltså. Jag har aldrig brutit något, aldrig slagit mig särskilt allvarligt, aldrig haft blindtarmsinflammation. Sedan hade jag förstås spänningshuvudvärk i några år (och har det ibland fortfarande) men det var avgjort mer irriterande än smärtsamt.
Men nu har jag ont i ryggen. Jag började få lite ont i ryggen i somras, och sedan gick det upp och ner ett tag, men var fortfarande mer molande än plågsamt. Jag gick till en läkare och sjukgymnast och de klämde och kollade och grejade, och jag fick en massa övningar att göra, samt användbara tips och råd. Sedan smällde det till och jag fick tokont, någon gång före jul. Jag tog det lugnt och gick till naprapat och massör och det blev bättre. Och sedan dess har jag varit så himla duktig. Jag har börjat spinna (mkt skonsamt för ryggen), jag styrketränar rygg och mage, jag stretchar varje kväll, jag har köpte en sådan där stor boll som jag gör balansövningar på, jag har köpt en magtränare, jag gör små speciella övningar för att stärka nån liten muskel inne i magen som visst är oerhört viktig för att stabilisera kroppen, jag har skaffat ett höj- och sänkbart skrivbord, jag har en balansbräda, jag tränar med gummiband, jag ligger på min lilla spikmatta varje kväll, jag har köpt skitfula MBT (Massai Barefoot Technology)-skor för 2 300 som jag ärligt talat kunde ha haft roligare för ... Och trots att jag för tillfället stressar som sjutton med boken som jag har deadline på femtonde februari så har jag sett till att sova åtta timmar varje natt, och jag har aldrig struntat i att träna trots att tiden varit knapp. Och ryggen har känts ganska okej. Och så smäller det helt plötsligt till och börjar göra skitont igen. Bara så där. Jag kan inte ens knyta skorna.
Är jag bakis vet jag att jag har mig själv att skylla. Är jag stel i nacken eller i musarmen vet jag att jag varit slarvig. Står jag böjd över ett trädgårdsland i fyra timmar förtjänar man fasenimig lite ryggont. Men det här har jag inte förtjänat och det är bara så jävla orättvist.
Men nu har jag ont i ryggen. Jag började få lite ont i ryggen i somras, och sedan gick det upp och ner ett tag, men var fortfarande mer molande än plågsamt. Jag gick till en läkare och sjukgymnast och de klämde och kollade och grejade, och jag fick en massa övningar att göra, samt användbara tips och råd. Sedan smällde det till och jag fick tokont, någon gång före jul. Jag tog det lugnt och gick till naprapat och massör och det blev bättre. Och sedan dess har jag varit så himla duktig. Jag har börjat spinna (mkt skonsamt för ryggen), jag styrketränar rygg och mage, jag stretchar varje kväll, jag har köpte en sådan där stor boll som jag gör balansövningar på, jag har köpt en magtränare, jag gör små speciella övningar för att stärka nån liten muskel inne i magen som visst är oerhört viktig för att stabilisera kroppen, jag har skaffat ett höj- och sänkbart skrivbord, jag har en balansbräda, jag tränar med gummiband, jag ligger på min lilla spikmatta varje kväll, jag har köpt skitfula MBT (Massai Barefoot Technology)-skor för 2 300 som jag ärligt talat kunde ha haft roligare för ... Och trots att jag för tillfället stressar som sjutton med boken som jag har deadline på femtonde februari så har jag sett till att sova åtta timmar varje natt, och jag har aldrig struntat i att träna trots att tiden varit knapp. Och ryggen har känts ganska okej. Och så smäller det helt plötsligt till och börjar göra skitont igen. Bara så där. Jag kan inte ens knyta skorna.
Är jag bakis vet jag att jag har mig själv att skylla. Är jag stel i nacken eller i musarmen vet jag att jag varit slarvig. Står jag böjd över ett trädgårdsland i fyra timmar förtjänar man fasenimig lite ryggont. Men det här har jag inte förtjänat och det är bara så jävla orättvist.
posted by Moa-Lisa at 21:39
