Jag har blivit mina föräldrar!

Igår när jag cyklade och hälsade på mormor hade jag följt devisen "det finns inget dåligt väder; det finns bara dåliga kläder". Så jag hade på mig regnbyxor och regnjacka, och under det en tunika som hängde över byxorna. Sedan avrundade jag det hela med min knulpstövlar och en stor keps och som kronan på verket: hjälmen. När jag sedan cyklade iväg på min förnuftiga och stadiga Monarkcykel med tunikan fladdrande runt benen insåg jag plötsligt: jag har blivit min mamma! Min mamma som kom till öppet hus i skolan i regnstövlar och sydväst (okej, jag är inte helt säker på sydvästen, men jag är säker på att det måste ha varit nåt mer än bara stövlarna), och jag insåg att när den dagen kommer lär jag oundvikligen skämma ut mina barn precis som mamma fick oss att skämmas.
Att jag också är min pappa inser jag varje gång jag kommer på mig själv att gå och sjunga för mig själv på stan eller göra små tossiga hopp utan att tänka på att det faktiskt finns andra människor runt omkring mig som kan tycka att detta inte är helt normalt beteende ...
Men det gör faktiskt ingenting. Jag ser faktiskt fram emot att bli lite besynnerligare med åren, och att bry mig allt mindre om ifall andra människor tycker att jag är det. Så det så.