Hem till gården

Sitter sedan några minuter tillbaka på tåget mot Örebro. Kom med flyget från Arlanda och åkte buss till Bålsta. Naturligtvis hade SJ bytt ut tåget/märkt vagnarna fel; det verkar vara regel snarare än undantag nu för tiden. Detta innebar några stressiga minuter när jag och några andra frusna resenärer desperat försökte ta oss in i vagn tre, men utan framgång. Vi tryckte och tryckte på alla dörrarna men inte sjutton gled de upp. Vilket innebar att vi fick springa till andra ändan på tåget och hoppa in i en överfull vagn. OK, jag vet att det inte är så himla farligt, men jag är så där lättretad som man är när man är lite övertrött ...
Men i Örebro väntar min snälla mamma med färdigpackad bil, och så fort tåget rullar in på stationen åker vi till Bäckhem. Jag har en flaska rödvin i väskan samt en mycket illaluktande (men dock välförpackad, vilket mina medpassagerare nog skulle vara tacksamma för i fall de visste om det) holländsk ost som nog kommer att vara mogen att ätas så där framåt småtimmarna.
Jag har bara varit i Amsterdam en natt, men det är märkligt hur lång en sådan kort resa kan kännas. Jag kastade mig över DN och Aftonbladet på flyget för att se vad som hade hänt medan jag varit borta - tills jag kom på att jag ju faktiskt läste gårdagens tidning innan jag for.

Jag åkte väldigt tidigt i går morse. När jag skulle beställa taxi i onsdags kväll fick jag sitta i telefonkö i 45 minuter hos Taxi Stockholm (Kurir kom man inte ens fram till). Det var på grund av "snökaoset". Snökaoset bestod av fem cm snö i november. Kanske inte helt oväntat ... Det händer ju faktiskt vartenda år ... Om man vet att det är risk för snö kanske man inte bör ge sig ut med sommardäck ... Men det bara ett förslag från lilla dumma Moa - och jag har ju inte ens körkort, så vad vet jag mitt gamla fnask (sa grevinnan och klapprade med äggstockarna).
Men när taxin kom halv sex på torsdagsmorgonen så var det en märklig syn som mötte en. Efter fåfänga försök att få fäste med sommardäcken i snön hade folk helt enkelt gett upp och bara övergett sina bilar. Det stod bilar precis överallt. Många hade inte ens lyckats få in dem till vägkanten, så de stod liksom på sniskan. Det såg ut lite som den inledande scenen i "Pestens tid", när viruset eller vad det nu är helt oväntat slagit till och folk hux flux har säckat ihop och dött hängande över ratten.
Nåja, jag hade visst en förbaskad tur som inte flög några timmar tidigare, för då hade jag kanske aldrig kommit till Amsterdam.

Mmm ... Bäckhem ... mmm ... varm soppa ... mmm ... läsa ... mmm ... klippa lite i trädgården ... mmm ...