Ett sent samtal

I går kväll var jag på födelsedagsfest på Gärdet. Min kompis Anna är berömd för att anordna bra fester som aldrig skulle ta slut innan morgontidningen har kommit (även om antalet fester blivit färre sedan hon fick tvillingsöner för ett och ett halvt år sedan). Och det var med anledning av denna fest som det kom sig att jag satt på Gärdet och väntade på bussen vid fyratiden på söndagsmorgonen (vilket alltså hade varit klockan fem om man inte vridit tillbaka klockan en timme).
Där jag satt på en kall bänk i busskuren fick jag ett sms från en kille som jag känner lite. Han skrev nånting om att han tappat bort sin kompis och frågade vad jag gjorde. Vilket känns som en lite märklig fråga den tiden på dygnet. Vi träffades på en fest för några år sedan och har haft ytterst sporadisk kontakt sedan dess (vilket betyder att vi pratat eller mejlat kanske tre fyra gånger på två år). Alltså: väldigt rar kille, men ingen jag känner särskilt väl.
Jag svarade genom att messa ett kort svar som innehöll många frågetecken, och inom en minut ringde telefonen. Det var messaren. Han satt på bussen hem och föreslog, på fullaste allvar, att jag borde komma hem till honom och titta på hans lägenhet (han bor nånstans i Vasastan). Han försökte locka med löften om drinkar och att han skulle spela gitarr och sjunga för mig. Vilket i och för sig låter trevligt, men hur höga är egentligen oddsen för att någon man känner endast mycket ytligt, och som man förmodligen inte ens vet efternamnet på, klockan fyra en söndagsmorgon ska överge sina planer på att åka hem och sova och istället åka till nån kille som uppenbarligen är berusad nog för att tycka att detta låter som en bra idé?
Eller är det jag som har blivit gammal och tråkig? Kanske skulle den yngre och spontanare Moa ha sagt: "Kul!", åkt dit och lyssnat på gitarrspel till gryningen (vilket är så mycket tröttsammare på vintern än på sommaren).
Hur som helst, den förståndiga och lätt till åren komna Moa övervägde inte ens att åka dit. Hon tackade vänligt men bestämt nej och åkte hem och lade sig. Och det var hon väldigt tacksam för när hon vaknade vid lunchtid dagen därpå.