Mammas hemlige man

I går satt jag med teven på mute när jag jobbade, och då och då kastade jag ett getöga på festligheterna i stadshuset. Det åts och kommenterades och diskuterades och minglades och dansades. Och såg faktiskt ganska trevligt ut. Själv åt jag julskinka och senap i stället för tomataladåb ochh tuppkorv, men det var inte heller fy skam.
Första gången jag tittade på nobelfesten på teve var 1991, och orsaken var att mamma var programledare för det i SVT. Visst var det lite spännande att se mamma i svart sammetsklänning intervjua folk i ett ganska så glammigt sammanhang, och visst var jag glad över att hon lyckades fixa William Goldings autograf åt mig (eftersom det var nittioårsjubileum var en hel drös gamla nobelpristagare inbjudna), men i mina och mina syskons ögon var det en helt annan sak, några år tidigare, som var den sanna höjdpunkten i mammas tevekarriär.
Inför ett teveprogram som hette "Gud i veckan" blev mamma nämligen intervjuad i Hänt i veckan. Det var en bild, och en liten faktaruta där våra namn stod med (Moa, 13 år), men det bästa av allt var att det i artikeln fanns en äkta klassisk Hänt i veckan-fråga med: "Varför är din man så hemlig?" I våra öron lät det så vansinnigt spännande, nästan som om det hade smugit omkring paparazzi i trädgården i åratal för att få en bild på mammas hemlige man, och som ni förstår slår en sådan sak nobelfesten med hästlängder!