God morgon!

I morse ringde klockan alldeles för tidigt eftersom jag hade beslutat mig för att jag äntligen skulle komma ivåg och träna – för första gången i år! Tyvärr kunde jag av nån anledning inte somna igår, tankarna bara virvlade runt i skallen, så när Cornelis började sjunga klockan sex hade jag inte särskilt många timmars sömn i kroppen. Men men, jag var ju ändå redan vaken så jag hoppade upp på cykeln och for i väg i mörkret. Halva grejen med att träna på morgnarna är att man känner sig så ofantligt nöjd med sig själv, och den känslan börjar alltid infinna sig redan på vägen dit.
Eftersom det skulle bli första passet för i år så ville jag vara där i lite god tid för att hinna köpa ett terminskort, men när jag lämnade fram mitt kort så tittade receptionisten bara undrande på mig. Jag hade uppenbarligen varit så fantastiskt förutseende att jag i augusti förra året köpt ett årskort i stället för ett terminskort! Så nu sitter jag och planerar vad jag ska göra med de pengar som jag inte trodde att jag skulle ha.
Och nu skiner solen också!

Och det är fortfarande ingen som har hört av sig och saknat en nycklknippa. Är inte det lite konstigt?