Lukas
Nu är jag gudmor. De envisas med att kalla det "fadder", men det vägrar jag att göra eftersom det får mig att tänka antingen på fattiga barn i Afrika eller på den där trean som skulle ansvara för en när man började ettan. Nej, gudmor kräver jag att få kallas.
Efter att prästen först nästan skrämt livet ur oss genom att vara riktigt otrevlig före dopet (bland annat fräste han nästan åt mig och den andra gudmodern, Anna, att vi måste SKRIDA, inte gå ...)så visade han sig vara ganska trevlig under själva akten. Jag hade äran att hålla i Lukas, och redan efter fem minuter insåg jag att det skulle bli en pärs. Han ser inte så stor ut, men han var förbaskat tung. Som tur var fick Anna överta honom efter det att prästen skvätt vatten på honom, annars hade jag nog svimmat. Men han var en liten ängel och grät inte ens under Trosbekännelsen (som jag även lyckades undvika att läsa eftersom det faktiskt inte var nån som såg mig då. Fader vår läste jag däremot eftersom jag är lite stolt över att jag kan den).
Efter dopet så fick vi ett fadderbrev där det står lite om vilket ansvar man har som fadder (läs: gudmor). Vilket inte är helt okomplicerat. Under akten sa prästen bara att en fadder ska ge andlig stimulans, vilket känns helt okej, men i brevet står det: "Tillsammans med barnets föräldrar får varje fadder förtroendet att hjälpa barnet att hålla fast vid sitt dop och växa i sin kristna tro." Hmm.
Brevet föreslår också hur detta skulle kunna tänkas gå till: "Det kan du göra genom din förbön och genom att t ex hjälpa ditt fadderbarns föräldrar att hitta lämpliga andaktsböcker till sitt barn." Hmm igen.
Käre Lukas,
Jag kommer nog tyvärr att vara helt värdelös både på förbön och på att välja andaktsböcker (och vad är egentligen en sån, förresten?), men jag lovar att du ofta ska finnas i mina tankar och att jag ska välja andra saker åt dig än andaktsböcker. I stället för Katekesen ska du få Pippi Långstrump och Per, Ida och Minimum, i stället för Bibeln ska du få Kåldolmar och kalsipper, och i stället för Psalmboken ska du få Stora visboken.
Och när du ska sova ska jag, i stället för Barnatro eller Trygga räkan, sjunga "Immanuel Kant was a real pissant, who was very rarely stable. Heidegger, Heidegger, was a boozy begger, who could think you under the table ... Yes Socrates, himself, is particularly missed. A lovely little thinker, but a bugger when he's pissed." Den hann liksom nästan bli soundtracket på ditt dop ...
Men viss religiös uppfostran kanske det blir i alla fall. Jag tänker absolut se till att du får höra talas om Lilit.
Kram,
din gudmor Moa
Efter att prästen först nästan skrämt livet ur oss genom att vara riktigt otrevlig före dopet (bland annat fräste han nästan åt mig och den andra gudmodern, Anna, att vi måste SKRIDA, inte gå ...)så visade han sig vara ganska trevlig under själva akten. Jag hade äran att hålla i Lukas, och redan efter fem minuter insåg jag att det skulle bli en pärs. Han ser inte så stor ut, men han var förbaskat tung. Som tur var fick Anna överta honom efter det att prästen skvätt vatten på honom, annars hade jag nog svimmat. Men han var en liten ängel och grät inte ens under Trosbekännelsen (som jag även lyckades undvika att läsa eftersom det faktiskt inte var nån som såg mig då. Fader vår läste jag däremot eftersom jag är lite stolt över att jag kan den).
Efter dopet så fick vi ett fadderbrev där det står lite om vilket ansvar man har som fadder (läs: gudmor). Vilket inte är helt okomplicerat. Under akten sa prästen bara att en fadder ska ge andlig stimulans, vilket känns helt okej, men i brevet står det: "Tillsammans med barnets föräldrar får varje fadder förtroendet att hjälpa barnet att hålla fast vid sitt dop och växa i sin kristna tro." Hmm.
Brevet föreslår också hur detta skulle kunna tänkas gå till: "Det kan du göra genom din förbön och genom att t ex hjälpa ditt fadderbarns föräldrar att hitta lämpliga andaktsböcker till sitt barn." Hmm igen.
Käre Lukas,
Jag kommer nog tyvärr att vara helt värdelös både på förbön och på att välja andaktsböcker (och vad är egentligen en sån, förresten?), men jag lovar att du ofta ska finnas i mina tankar och att jag ska välja andra saker åt dig än andaktsböcker. I stället för Katekesen ska du få Pippi Långstrump och Per, Ida och Minimum, i stället för Bibeln ska du få Kåldolmar och kalsipper, och i stället för Psalmboken ska du få Stora visboken.
Och när du ska sova ska jag, i stället för Barnatro eller Trygga räkan, sjunga "Immanuel Kant was a real pissant, who was very rarely stable. Heidegger, Heidegger, was a boozy begger, who could think you under the table ... Yes Socrates, himself, is particularly missed. A lovely little thinker, but a bugger when he's pissed." Den hann liksom nästan bli soundtracket på ditt dop ...
Men viss religiös uppfostran kanske det blir i alla fall. Jag tänker absolut se till att du får höra talas om Lilit.
Kram,
din gudmor Moa
posted by Moa-Lisa at 18:12
<< Home