Hemvändardagar

Efter tre dagars familjejul så kommer vanligtvis juldan som en efterlängtad andningspaus. I Örebro - liksom i de flesta småstäder, tror jag - så är juldagen årets stora hemvändardag. Alla är hemma hos sina föräldrar över julen, och på juldagen går folk ut för att supa skallen av sig och springa in i en massa spöken ur det förflutna. Det brukar vara helt galet; man måste köpa biljetter flera månader i förväg, och även om man har biljetter så måste man vara där före tio för att komma in.
Vi höll på med det där i några år, men de senaste fem åren eller så har vi valt bort de tuffa ställena där alla är och istället hängt på de otuffa där man kan komma in utan vare sig biljetter eller att stå i kö. I år blev det lugnare än vanligt. Det var bara jag och Karin som efter några glas vin hemma hos min pappa (Karin har hela spanska släkten på besök) gick ut på ganska nya stället Attityd.
Örebro är ju tillräckligt litet för att man alltid ska träffa en massa människor man känner igen, och igår var inget undantag. Och ibland är det trevligt att träffa sådana, och ibland inte. Jag blev lite sur när jag träffade några gamla bekanta som spelade nonchiga. Det var bland annat en kille där som gick i en parallellklass till mig på gymnasiet. Vi hade en kort fling i nian och gick på bio, och på gymnasiet så läste vi tyska ihop i tre år. Och nu när vi stötte ihop framme vid baren låtsades han som om han knappt kände igen mig. "Hej, du ser bekant ut ..." "Jag tror jag vet vem du är." Vad trött jag bli på sånt. Dessutom sprang jag in i min gamla, numera pensionerade, klassföreståndare från högstadiet - vilket verkligen var ett bevis på att vi inte valt stans tuffaste ställe att gå ut på.
När jag gick hem vid ettiden summerade jag kvällen och kom fram till att av de tre gamla bekanta, alla killar, som jag talat med under kvällen så hade ingen av dem frågat vad jag jobbade med eller vad jag gjorde - trots att alla tre hade berättat för mig vad de jobbade med.
Det var tur att jag hade Karin med mig, vilket ju gjorde att kvällen var lyckad trots allt. Och nu ska jag snart ut på stan och reashoppa med syrran och äta lunch med Åsa.
Ut i solskenet.