Det är ju ändå priset som räknas

På morgonnyheterna i morse hade de med psykologen Christina Hermanrud för att ge råd och tips om hur man lindrade julklappsångesten. Hon ansåg att julklapparna var största boven i dramat, och gissa vad hennes råd och tips var? "Se till att alltid ge folk vad de vill ha. Det bästa är om klappar går att byta. Presentkort är en väldigt bra present. Man ska våga säga till när man får nåt man inte vill ha."
VAD ÄR DET FÖR NÅT JÄVLA DRAVEL?
Att kvinnan blivit psykolog var ett under, och att hon tillfrågats om hon ville ge råd i rutan var ett ännu större under.
"När jag var liten fick jag ett par skridskor av min pappa, och till och med på sin dödsbädd frågade han mig varför jag inte tyckte om dem. Man bör lyssna på barnen och ge dem vad de önskar sig."
Enligt hennes mening handlade julklappar bara om att köpa varandra saker, att fördela resurserna. Inget förbannat tjafs om att det är tanken som räknas, eller att en väl genomtänkt present är bättre än en dyr.
Och i samma andetag som hon sa att man skulle ge barnen det de önskade sig så sa hon att det kunde vara bra att sätta gränser, eller ändra sitt givande. T ex så kunde man kanske ett år säga "i år ska vi inte ha några julklappar, i stället ska vi ge pengarna till ett välgörande ändamål".
Har man bytesrätt på såna?