2 x Noren

I går kväll var jag med min bror och såg 2 x Norén på Klarascenen på Stadsteatern. Det är faktiskt första gången jag ser Norén live (jag har sett honom tidigare, på teve, vilket absurt nog var en gång när jag kom hem till min lägenhet i Tel Aviv efter krogen, satte på teven och där stod det en kvinna och pratade med en urna på spiselkransen).
Klarascenen är en trevlig scen, liten nog för att kännas intim, och vi satt bra – nära men ändå inte i spottzonen. Inte för att det var särskilt mycket spottande. I stället var det lågmält och spänt och ganska ledsamt. Skådespelarna hade mikrofon vilket jag faktiskt tycker om eftersom det då går att göra mer med små gester och ljud. Om de hela tiden måste tänka på att höras till bakersta raden blir allt ju lite yvigare.
Jolle nickade i och för sig till i första akten, men sen nöp jag honom i benet med jämna mellanrum och då gick det bra.
Pjäsen var bra. Första akten krävde mer koncentration, vilket är så oerhört mycket bättre än tvärtom, och skådespelarna var faantastiska. Och scenografin var lysande. En bra kväll med andra ord.
Apropå teater så håller jag just nu på att läsa "Drömfakulteten" av Sara Stridsberg, men eftersom jag sett pjäsen "Valerie Solanas ..." så är det lite som att läsa boken efter att ha sett filmen. Jag kommer inte ifrån bilderna och rösterna från pjäsen. Vilket är förbaskat irriterande; jag vill skapa egna röster och bilder ...