Bakfyllefilm

Efter nyårsafton kommer ju som bekant oftast nyårsdagen, och för er som brukar vara lite småmosiga denna dag så tänkte jag att jag skulle lista mina bästa bakfyllefilmer.
Dagen efter är man inte helt sällan lite segare än vanligt i skallen, så därför är det viktigt att man inte ser en film man aldrig sett tidigare. Och OM man nu skulle vara så dum att man gör det så får handlingen absolut inte vara mer komplicerad än flicka-möter-pojke eller haj-dödar-många-ungdomar eller möjligtvis hund/spädbarn-pratar. Den sista kategorin tycker jag dock att man ska stryka i vilket fall som helst eftersom det är en korkad filmkategori som aldrig borde ha uppfunnits.

Ivanhoe
En klassiker som funkar fortfarande även om 3:an lägger in reklamavbrott var femte minut. Man kommer dock aldrig över besvikelsen att den korkade Ivanhoe år efter år väljer blonda bimbon Rowena i stället för underbara Rebecca.

Sound of Music
En nyårsdag finns det få saker som slår skönsjungande barn, nazister och kysk kärlek i de österrikiska alperna. Singalong-versionen bör dock sparas till ett senare tillfälle.

The Quest for the Holy Grail
OBS: Denna kan aldrig ses för första, om ens andra, gången på nyårsdagen! Måste ha setts upprepade gånger innan. Sjätte, sjunde eller åttonde gången är det en perfekt bakfyllefilm.

Bluesbrothers
Ja, vad mer finns att tillägga?

Stolthet och fördom
Fem timmars Jane Austen-drama är väldigt sällan fel. Måste dock vara tevefilmen med Colin Firth från 1992. Den nyare versionen är ett dåligt substitut.

Cry Baby
John Waters när han är som bäst. Parodi, kärlek. musik och komedi.

Rocky Horror Picture Show
För aningen mer urflippade bakfyllor.

En dvd-box med 14 avsnitt av 21 Jump Street
Det är enkelt, lagom äppelkindat och trevligt.

Vad gäller filmer man INTE ska se så finns det vissa extra stora no-nos:

Mullholland drive
Fascinerande obegriplig film i vanliga fall – direkt plågsam när man är bakis eller trött. Detta gäller i princip även alla andra filmer av David Lynch.

Livet är underbart
Hur underbar denna film än är så är den sorglig, sorglig, sorglig – och det funkar inte. Den skulle väl möjligtvis kunna hjälpa den som tycker lite väl synd om sig själv att inse att livet kunde vara betydligt jävla mycket värre, men ändå.

Lake Placid
Seriöst ... Bridget Fonda, Bill Pullman och en vansinnigt stor krokodil i en insjö, uppfödd av en liten blind tant. Denna bör ALDRIG ses.