Stockholmsmorgon

Långsamt, långsamt, långsamt cyklade jag till jobbet i morse på de stundom glashala gatorna. Och soluppgången, särskilt sedd från Lilla Essingen, vad så vacker att det nästan gjorde ont i bröstet. Helt plötsligt förstod jag precis vad Taube menade när han sjöng "Se hur hela Uppland står i lågor", även om han naturligtvis såg det om kvällen, från andra hållet.