Färdigstädad!

Jaha, då var man 31. Det känns faktiskt ungefär som att vara 30.
Märkligt nog hoppade jag upp redan halv elva i morse - trots ganska sen somning igår. Och förundrades över hur kladdigt golvet var. Jag höll knappt på att komma ut i köket eftersom fötterna liksom klibbade fast. När de sista gästerna gått igår, efter att jag hållit dem kvar ett tag med mitt gamla klassiska knep - "Lyssna bara på den här låten. Och den här. Lyssna på texten" - så plockade jag i ordning lite innan jag gick och lade mig. Och jag trodde att jag hade plockat undan nästan allt, men det är fascinerande hur mycket grejer man hittar allt eftersom. Det låg ett glas sangria under soffan, komplett med innehåll och frukt och allt, och det stod små¨plastglas bakom blomkrukor och i badrummet och jag vet inte var.

Och nån har lämnat en nyckelknippa här. Kanske var det en invit jag inte riktigt uppfattade? Eller så var det nån som inte kom in i sin lägenhet när de kom hem i går natt.
Och mitt salt är borta. Det kanske var Tora som drack många tequilas?

När jag städat klart (golvet fick skuras två gånger, och jag bytte vatten fyra gånger) cyklade jag till Stockholms sjukhem och släpade ut mormor i det tilltagande regnet. På vägen ut duggade det bara, men när vi gick tillbaka efter fikat höll vi nästan på att blåsa bort. Men jag är mest förundrad över att jag var pigg nog att åka nånstans.

Nu sitter jag hemma och äter rester från i går, vilket jag kommer att göra i många dagar framöver. Och osten glömde jag helt att ställa fram igår, så jag hoppas att jag kan lura hem nån på ost och vin i veckan.

Trött och mosig och inte särskilt snabbtänkt är jag i dag. Men jag hade väldigt trevligt igår så det är väl värt det. Nu ska jag snart lägga mig och sova i minst tio timmar ...