mamma mia

Jag sitter med teven på i bakgrunden och fötterna på bordet och tänker att jag borde resa mig och hoppa i säng eftersom jag är ganska pömsig. Men jag orkar nog inte resa mig på åtminstone tio minuter till.
I kväll var jag och Marie och såg "Mamma Mia" och det bidrog onekligen till mitt lite urlakade tillstånd. Jag vet inte varför, men så fort nån bryter ut i sång, särskilt om det är ett större antal människor, så börjar tårarna rinna. När alla kvinnorna dansar ner till stranden och sjunger så läckte jag som ett såll. Och så sitter man där och försöker att lite diskret torka bort tårarna. Ni som har sett "Mamma Mia" vet ju att nästan hela filmen består av sång och dans, och jag måste ha förlorat flera liter vätska. Så nu sitter jag med ett stort glas mineralvatten för att återställa salt- och vätskebalansen. Men något säger mig att det här är en film jag kommer att köpa på dvd och sedan sätta på varje gång jag känner mig lite deppig. Den kan naturligtvis aldrig ersätta "Stolthet och fördom" (BBC-versonen från tidigt nittiotal, så klart) men den kan definitivt kvala in bland "Mitt stora feta grekiska bröllop" och "Döda poeters sällskap".

Nu ska jag släpa mig i säng.