Ägget är inte löst

Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag är ett kontrollfreak, men jag brukar alltid kolla spisen och strykjärnet innan jag går hemifrån. Trots att jag bara stryker någon gång i halvåret. Men alla de gånger jag gått upp för trapporna igen då jag kommit på att jag glömt dubbelkolla spisen så har den varit kall och avstängd.
I morse hade jag hunnit sätta mig på bussen när jag kom på att jag nog borde dra ut sladden till datorn eftersom de varnat för åskväder och hela mitt liv finns på datorn (jag vet, jag ska köpa en extern hårddisk för att göra en säkerhetsbakup, men ni vet hur det är ...). Så jag hoppade av bussen och knallade tillbaka till lägenheten igen. När jag går genom köket för att komma till datorn i matrummet känner jag något varmt mot armen. Och då kommer jag ihåg att jag börjat koka ett ägg som jag skulle ta med mig till jobbet för att äta frukost där (så här i sommartider är det lite tomt i kylen). Så där står gasspisen på full låga och vattnet håller sakta på att förångas.
Vad hade hänt om jag inte kommit hem och märkt det? Jag anar att jag hade kommit på det kokta ägget när jag anlänt till jobbet, panikartat hoppat in i en taxi och förmodligen hunnit hem innan kastrullen kokat söndet och glödgande kastrullfragment börjat hoppa åt alla olika håll, i jakt på något brännbart. Men tänk om jag inte gjort det?
Är det inte ironiskt att strykjärnet eller spisen aldrig varit på de gånger jag gått tillbaka för att kolla en extra gång, men nu, när jag skulle kontrollera något helt annat, så var det fara å färde?

Och jag tackar försynen att de hade varnat för åska på nyheterna och för att jag är tillräckligt beroende av min dator för att gå tillbaka för att dra ut sladden.

Att jag sedan tog med mig ägget till jobbet, gjorde en smörgås som jag lade på en tallrik, ställde en kopp kaffe på samma tallrik, gick in på min kollega Anna-Karins rum på vägen till mitt eget och med en elegant handrörelse lyckades med konststycket att spilla kaffet över hela Anna-Karins skrivbord, det är en helt annan historia. Men jag anar att försynen vid det laget tyckte att den daltat nog med mig för en dag.