Varför räcker tiden inte till?

När jag nu skriver för första gången på väldigt länge så hade jag ju t ex kunnat skriva om den fina midsommaren vi firade här i Bäckhem. Eller om fjällenresan jag och Marie planerat. Eller om hur jag burit upp sängar och soffor fram och tillbaka till vinden i dag. Eller om min gudson Lukas födelsedagskalas. Eller om "Kungens komediant" som jag i kväll sett på Stadra Sommarscen. Eller om den väldigt häftiga litterära kongressen Waltic jag var på förra veckan. Eller om att jag börjat översätta en ny bok.
Men i stället tänker jag skriva om att min tid ständigt känns otillräcklig. Trots att jag varken har pojkvän eller barn och rimligtvis borde befinna mig i en period av mitt liv som mer eller mindre uteslutande består av Moa-tid, och som alltså inte borde vara stressig eller överdrivet hektisk. Ändå känns det som om tiden inte riktigt räcker till. Jag gör alldeles för mycket saker och är alldeles för rastlös och har alldeles för lite semester. Men jag älskar ju att bara lata mig också. Ta det lugnt och göra saker för att jag vill och inte för att jag måste, ladda batterierna. Men av nån förbannad anledning så har jag aldrig riktigt tid med det ...
Just nu sitter jag i min nyligen från vinden nedburna bäddsoffa eftersom jag efter ett år plötsligt kände att jag fanimig inte ville sova i den alldeles för mjuka sängen som gav mig ont i ryggen mer. Två dagar av mina fem här i Bäckhem har gått, och det är den längsta perioden jag kommer att kunna vara här i sommar ...
Är det kanske helt enkelt så att jag borde gå tillbaka till att vara frilansare? Kanske fungerar inte ett nio till fem jobb och sex veckors semester för en sån som jag? Kanske får det mig att känna mig betydligt mer instängd och rastlös än vad jag borde göra? Just nu är jag lite för trött och rastlös för att orka tänka på det, men den nuvarande situationen känns inte hållbar i längden.
Å andra sidan så handlar det nog också om att försöka leva i nuet och våga tacka nej och inte hålla på att oroa sig för saker som jag inte kan påverka.
Nu ska jag snart gå och lägga mig i min lilla bäddsoffa och lova mig själv att jag i morgon inte ska ha några andra måsten än att plantera lite ruccola i stället för den som torkat bort. Med lite tur så kanske det spöregnar hela dagen och då blir det ganska naturligt att bara stanna inne med en god bok och radion hela dagen. Det är inte så förbaskat ofta man hoppas på regn. men nu tänker jag bara hoppas hoppas.