Gatsby och jag

I lördags var jag på ett seminarium med Författarförbundets översättarsektion som gick ut på att alla i förväg hade översatt det första stycket av "The Great Gatsby", för att sedan jämföra och diskutera allas översättningar. Allt som allt hade det kommit in 14 olika versioner som radats upp bredvid varandra, och sedan var det bara att sätta igång ... Ibland blir jag fascinerad av att man kan samla ihop ett helt rum med folk som är lika intresserade som jag av att sitta och vrida och vända på ord och komman och bisatser. Och deltagarna hade vitt skilda åsikter om vad vissa uttryck betydde. Pladdrade berättarrösten med sin far eller kommunicerade de utan ord? Hade de möjligtvis god kontakt utan ord eller förstod de varandra utan ord trots att de inte hade god kontakt ...? Är texten verkligen genomtänkt, eller har Fitzgerald bara skrivit utan att fundera närmare på vad det han skriver verkligen betyder?
Alla som tycker att det här är intressant, räck upp en hand! (Min hand är nästan uppe i taket.)
Efter fyra timmar (på vilka vi hunnit diskutera ungefär tio meningar) vacklade vi ut från konferensrummet på Författarnas hus, vimmelkantiga och vinsugna ...