Är mamma hemma?

De flesta av mina vänner är i teorin för delad föräldraledighet - åtminstone mina kvinnliga kompisar - men nu när det pågår en mindre tillökningsexplosion i bekantskapskretsen så sätts dessa värderingar på prov. Och den sorgliga sanningen tycks vara att det alltid finns något skäl till att kvinnan ska ta ut den största - och i många fall den klart största - delen av föräldraledigheten. Och i det enskilda fallet är det ofta svårt att komma med några motargument när de blivande föräldrarna räknar upp alla skäl till att det helt enkelt passar så oerhört mycket sämre att pappan ska vara hemma lika mycket som mamman. Och fall där fadern tar ut lejonparten av föräldraledigheten verkar inte existera; åtminstone har jag aldrig hört talas om det. Kan det verkligen vara en slump ...?
Många säger att det är bra med valfrihet, att varje familj måste vara fria att utnyttja föräldraförsäkringen på det sätt som passar just dem allra bäst, men hur kommer det sig att det alltid passar bäst att kvinnan stannar hemma mycket mer än mannen? Är det fortfarande så vi vill ha det i samhället, att det är allmänt accepterat att mödrar har ett närmare förhållande till sina barn eftersom moderskapet är mer "naturligt" än faderskapet?
Men det som skrämmer mig mest av allt är att jag kanske kommer att tänka likadant när jag får barn; inte kan väl jag ensam vara immun mot könsrollernas ok i den här frågan? Tänk om jag också tycker att det är bättre att jag tar huvudansvaret för barnen eftersom jag har ett jobb det är lättare att vara ledig från/tjänar mindre/studerar/är arbetslös/är kvinna? Men även om jag kanske vill vara hemma längre så hoppas jag att fadern till barnet står på sig och kräver att få vara hemma.
Men helst vill jag ha delad föräldraförsäkring. Då blir det två föräldrar som - med samma och lika ansvar - skaffar barn ihop.