(S)urstockholmare?

Eftersom jag och Pernilla inte tycker attt vi redan umgås tillräckligt mycket nu när hon bor hos mig så tänkte vi att det vore en trevligt om jag följde med på middag med några av hennes arbetskamrater. Jag åkte från jobbet klockan fem och av nån anledning så tyckte jag att det verkade vara en bra idé att ta vägen förbi Stora Essingen innan jag skulle vara på Katarina bangata klockan sex. Resultatet blev ju naturligtvis att jag hann vara hemma i en kvart, vilken gick åt till att pusta ut efter att ha cyklat över Väster- och Essingebron i motvind, och sedan fick jag kasta på mig jackan och cykla iväg igen.
Men jag var hur som helst glad att jag åkte eftersom Pernillas arbetskamrater var väldigt trevliga. Jag skulle också vilja ha jobbarkompisar som man kan umgås med privat. Nu måste tilläggas att alla på mitt jobb är jättetrevliga – men de är också småbarnsföräldrar nästan hela bunten, vilket onekligen gör dem mindre benägna att vilja ta ett glas vin efter jobbet.
Pernillas kompis Mårten berättade om ett test på STHLM, där man kan kolla hur mycket stockholmare man är. Eftersom jag är ganska snäll, konflikträdd och dessutom inte stockholmsbo sedan mer än sju år tillbaka så blev jag ganska förvånad när jag fick domen:

Urstockholmaren
Shit alltså, du är så Stockholm att man blir rädd. Men om du inte taggar ner lär du bli en magsur rättshaverist också. Oss emellan - försök ha lite mindre attityd, så cool är du ändå inte. Det skadar faktiskt inte att stanna upp och hjälpa en turist att hitta rätt i storstadsdjungeln.

Kanske var det för att jag svarade att jag tränger mig före dem som står på vänster sida i tunnelbanerulltrapporna ...? Eller att jag fattade att "aina" betydde snut. Men nåt måste vara fel, för det där låter väl inte som jag? Eller ...?