Panta rei

Klockan är halv elva och jag sitter i soffan och översätter. Det är hektiska dagar nu, men roligt att översättandet äntligen börjat flyta på ordentligt. Det är ungefär så där som när man läser en bok på ett språk man inte är så haj på. I början av boken hakar man upp sig på vartenda okänt ord, men sedan kommer man in i boken, och det blir helheten, flytet, känslan som blir viktig, inte de enskilda beståndsdelarna. Visst älskar jag pillet och knåpandet, men det kommer tids nog.

Men nu stänger jag av datorn och drömmer om mord och självmordsbrev i London.