Friden har lägrat sig över nejden

När jag åker till Bäckhem står "sova" ofta ganska högt upp på agendan. Men trots att jag gick och lade mig vid tolv i går kväll så blev sömnen ganska orolig då jag först väcktes halv två av ett telefonsamtal från en vän (och ni som vet hur jag brukar låta när jag blir väckt ska veta att jag var riktigt trevlig), och sedan klockan nio av att pappa ringde och frågade om han kunde lämna sina hundar hos mig eftersom han skulle åka till Örebro på ett möte och inte ville lämna dem ensamma i stugan så länge. Ohundvänlig som jag är sa jag åt honom att släppa in dem i farstun (dvs med en dörr mellan mig och dem) så att jag skulle kunna fortsätta sova.
När jag sedan till sist kröp upp ur sängen vid halv elva (efter att en halvtimme tidigare ha sträckt ut armen för att sätta på det elektriska elementet eftersom det var svinkallt i rummet) och gick ut för att tvätta ansiktet var det en centimetertjock isskorpa i vattenhinken, och jag kände mig som Jane Eyre eller Kulla-Gulla eller någon annan litterär hjältinna som blev en starkare och bättre människa av att då coh då vara tvungen att slå sönder iskorpan i vattenhinken på morgonen (nu stod deras vattenhinkar dock oftast inomhus, men ändå!) När jag huttrande kom in igen tände jag en brasa och gick ut i skogen med hundarna. Svampsäsongen är definitivt över nu, vilket känns lite sorgligt med tanke på att det är nio långa månader tills den börjar igen. Men å andra sidan innebär det att jag får mer tid att jobba när jag här :-)
Nu är det varmt och gosigt i stugan, pappas hyperaktiva hundar är sedan länge borta och jfriden har lägrat sig över nejden. Två mycket trevliga sms har precis trillat in, och jag ska ägna ytterligare en timme åt att översätta mordgåta i London innan jag tar ett litet glas rödvin. I morgon väntar mer översättning och en del slit med lien.