Slutspel

I går var jag och såg "Slutspel " på Stadsteatern, och upptäckte till min stora förvåning att Beckett kan vara riktigt riktigt rolig. Att sedan pjäsen egentligen är nattsvart är en helt annan historia. Och inte är det särskilt märkligt att man har lite fördomar när det första man ser i programmet är två vitsminkade personer som sitter i varsin soptunna.
Ulveson var helt underbar som Clov, och Sven Wollter, som jag vanligen stör mig vansinnigt mycket på eftersom han enligt min mening alltid kliver in på scen och ÄR Sven Wollter (även om han gör detta väldigt bra) fick mig att nästan glömma bort att han var han och inte Hamm. Och deras samspel var lysande.

Dessutom kändes det bra att se en pjäs som var en och fyrtio lång och utan nån vinpaus i mitten.