Nyckeltrubbel

Igår åt jag middag med mamma och bror på La Famiglia på Kungsholmen, och det var väldigt trevligt trots att jag alltid tycker att det är lite jobbigt att vara förkyld och sitta och snora där folk äter. Och det var just på grund av min allmänna snorighet som jag bröt upp ganska tidigt och hoppade på cykeln för att åka hem. När jag nådde Essingebron började det duggregna och det var inte utan att jag kände mig lite ynklig när jag väl parkerade cykeln på Bergsmarksvägen. Men när jag sedan inte kunde hitta mina nycklar nådde ynkligheten oanade höjder. Hela nyckelknippan var borta: lägenhetsnycklar, jobbnycklar, cykelnycklar, spargrisnycklar (nej, inte tusan vet jag varför jag har spargrisnycklarna på nyckelknippan ...) Det var mörkt vid cykelstället men jag dök ner på alla fyra och bökade runt i löven i hopp om att nycklarna trillat ner på marken när jag drog upp väskan ur cykelkorgen. Men icke sa Nicke. Tack och lov har mina snälla grannar en extranyckel, så jag kunde komma in i lägenheten, men jag behövde ju resten av nycklarna.
Så jag satte mig på cykeln och cyklade i snigelfart (i regnet) tillbaka samma väg som jag kommit (långa sträckor på fel sida av gatan), hela vägen tillbaka till Alströmergatan för att se om jag tappat nycklarna nånstans. Och sen hela vägen tillbaka. Men inga nycklar.
Jag gick och lade mig med förvissningen om att jag gjort så gott jag kunnat, och att det bara var att ringa polisen dagen därpå i hopp om att nån vänlig själv lämnat in knippan.

Och i morse när jag kom ner till min olåsta cykel låg nycklarna snällt där och väntade på mig. På andra sidan cykeln brevid min, ungefär en meter från platsen där jag bökat.

Nästa gång tänker jag gå upp och hämta en ficklampa.