Bokmässan - here I come!
Efter en iriterande sjukdomstid så står jag nu äntligen på benen igen - ganska svag och lite glåmig, men ändå! Och i morgon bär det av till Göteborg. Nästan en hel veckas böcker, seminarier, författare och översättare har jag framför mig, och det ska bli så roligt, och slitigt. Tidigt onsdag morgon börjar jag bygga monter, och sedan är det styrelsemöte och medlemsmöte och monterjobb och stora leenden och en hel del små trevliga drinkar på Park mellan varven.
För att ladda upp inför mässan så har jag läst en hel massa svenska böcker på senaste tiden. Egentligen hade jag velat läsa alla böcker som det kommer att snackas om på mässan (för att hålla koll på vilka fejder som gäller just nu i bokvärlden, kolla in DN:s kartläggning), men det har det inte riktigt blivit tid till. Och jag vägrar av princip att läsa böcker av människor jag tycker verkar vara ointressanta eller otrevliga, som Björn Ranelid och Leif G. W. Persson. Men bland vårens och höstens skörd så har jag i alla fall läst "Myggor och tigrar" (skitbra och viktig bok, vad vissa än säger), "Ladies", "Världens sista roman" och "Boven i mitt drama kallas kärlek" (aj, det gör ont att läsa den, och det kanske inte är det bästa jag läst i litteraturväg, men det totala självutlämnandet är så fascinerande - tänk "bilolycka" och "oförmåga att vända bort blicken" - och modigt att jag inte kunde sluta läsa den).
Som ni kanske märker så har det blivit en del böcker i genren fakta-eller-fiktion-ingen-vet-men-alla-har-en-åsikt. Vilket ju ligger i tiden och säkert kommer att bli ett hett diskussionsämne på årets, liksom det var på förra årets, bokmässa.
Å, spännande!
För att ladda upp inför mässan så har jag läst en hel massa svenska böcker på senaste tiden. Egentligen hade jag velat läsa alla böcker som det kommer att snackas om på mässan (för att hålla koll på vilka fejder som gäller just nu i bokvärlden, kolla in DN:s kartläggning), men det har det inte riktigt blivit tid till. Och jag vägrar av princip att läsa böcker av människor jag tycker verkar vara ointressanta eller otrevliga, som Björn Ranelid och Leif G. W. Persson. Men bland vårens och höstens skörd så har jag i alla fall läst "Myggor och tigrar" (skitbra och viktig bok, vad vissa än säger), "Ladies", "Världens sista roman" och "Boven i mitt drama kallas kärlek" (aj, det gör ont att läsa den, och det kanske inte är det bästa jag läst i litteraturväg, men det totala självutlämnandet är så fascinerande - tänk "bilolycka" och "oförmåga att vända bort blicken" - och modigt att jag inte kunde sluta läsa den).
Som ni kanske märker så har det blivit en del böcker i genren fakta-eller-fiktion-ingen-vet-men-alla-har-en-åsikt. Vilket ju ligger i tiden och säkert kommer att bli ett hett diskussionsämne på årets, liksom det var på förra årets, bokmässa.
Å, spännande!
<< Home