Känner ni det?

Känner ni hur våren bubblar upp inom en och svämmar över och får hela kroppen att kännas varm och glad och pirrig trots att det fortfarande är ganska kallt ute? I går drack jag årets första utomhusöl i solen på Medborgarplatsen. Tyvärr finns det ju en massa höga hus runt Medis och det blev ett del flyttande fram och tillbaka för att försöka följa solen tills den slutligen försvann bakom ett stort betongblock. Och i dag sitter jag och längstansfullt tittar ut genom mitt fönster och längtar efter att klockan ska bli fyra så att jag får gå ut i solen. Det finns nog ingenting som lockar fram barnet i mig lika mycket som den tidiga våren. Jag vill bygga små dammar i en porlande vårbäck. Jag vill ta av mig skorna och låta mina vinterbleka fötter känna asfalt eller grus eller gräs mot fotsulorna. Jag vill ha en ny jeansjacka . Jag vill hjälpa våren på traven genom att kratta och krafsa undan allt dött höstgräs. Jag vill cykla utan hjälm. Jag vill skolka. Jag vill sätta på mig träskorna. Jag vill ligga ner i solen och låta den värma mitt ansikte och inte tänka på något annat än att vi nu har fem månaders vår och sommar framför oss.
Och djupt inombords skriker jag just nu mitt vårskrik så att det ekar i huvudet. :-)