söndag, februari 17, 2008

Min cyberstalkare

Ibland händer det att folk man inte känner vill bli MSN-kompisar med en, vilket jag tycker känns lite konstigt. Om jag ville ha kontakt med en främling skulle jag hellre börja prata med någon nere på Konsum eller på en bar än att på måfå skicka ut kontaktsökare på MSN. Men folk är ju olika.
För ett tag sedan hade jag faktiskt en egen liten cyberstalkare, vilket så här i efterhand är ganska roligt. Det började med att någon hade lämnat en kommentar här på bloggen och frågade om det var jag som bodde på Bergsmarksvägen 1, vilket jag ju som bekant gör. "En granne", hade personen undertecknat med. Vi utbytte några kommentarer och jag tog för givet att det var en kvinna tills personen frågade om jag var singel. Han vägrade att uppge sitt namn men skickade i väg en inbjudan till MSN, som jag accepterade. Sedan frågade han om jag inte var nyfiken på vem han var, och det var jag naturligtvis och efter en stund berättade han följande rörande lilla historia: han hade bott tillfälligt hos en kompis på Bergsmarksvägen 1 och då hade han hört någon ha mycket högljutt sex i lägenheten under. Då hade han blivit intresserad och gått ner och kollat vad det stod för namn på dörren. Sedan hade han tydligen kollat upp mig på Gula sidorna och sedan googlat på mig och då hittat min blogg. Och det här berättade han för mig! Hur kunde han förvänta sig något annat än att jag omedelbart skulle säga åt honom att han skrämde mig och blockera honom honom från MSN?
Till saken hör att grannarna ovanför mig har mycket högljutt sex (om ni inte tror mig, fråga Pernilla eller någon som har sovit över hos mig) och jag gissar att det var dem han hade hört. Men jag fattar inte riktigt hur han tänkte ... Hmmm, en tjej har högljutt sex. Hmmm, hon måste vara het. Hmmm, jag tar reda på vem hon är. Hmmm, jag tar kontakt med henne. Hmmm, jag avslöjar varför jag tog kontakt med henne - men HALLÅ! Även om de fyra första punkterna är korkade, så kan väl ingenting vara lika korkat som den sista. Nåväl, nu vet han i alla fall att det inte lönar sig att avslöja vilken liten korkad och pervers typ han är.
Och som sagt, så här i efterhand kan jag skratta åt det, men när det hände tyckte jag bara att det var läbbigt.