oknastrigt eller en flygbiljett till Barcelona ...? Hmm ...

Efter två års knastrande telefonlinjer ringde jag äntligen till Telia häromveckan. Jag visste redan att det var mina linjer det var fel på, vilket innebär att jag får betala allt själv. Det är liksom därför jag dragit mig lite.
När jag ringde var det en allmänt förvirrad tjej som svarade. Jag blev kopplad fram och tillbaka och till slut kom jag tillbaka till samma pundiga tjej. Hon verkade inte alls fatta vad jag sa, men till slut gick hon i alla fall med på att skicka ut en tekniker. 695 kronor för första halvtimmen, och sedan 395 i halvtimmen.
Det började med att killen kom när jag inte var hemma eftersom han inte fått mitt mobilnummer. Då fick jag en ny tid, och klockan åtta på morgonen dök det upp en kille. Enligt hans uppgifter skulle han flytta mitt förstajack. Nej, sa jag, jag vill inte flytta mitt förstajack, det sitter bra där det är, tack. Men det är vad som står i mina papper, sa han. Det struntar jag i, sa jag, jag vill att du fixar knastret. Vi tjafade ett tag til och sedan gav han sig. Han testar telefonen och säger att det inte alls knastrar. Det knastrar så mycket att jag ibland får lägga på och ringa från mobilen, säger jag. Jag kan inte fixa ett problem som inte existerar säger han. Det knastrar, säger jag. Och mitt bredband funkar inte. Efter ytterligare en kvart (läs 348 kronor) ger han sig och går med på att skruva isär jacket. Han testar det igen. Ja, säger han, det knastrar visst. Jag biter ihop tänderna men lyckas inte ens få fram ett litet sarkastiskt leende.
En och en halv timme, och 1 500 kronor, senare säger han att han måste hämta en grej och komma tillbaka på eftermiddagen. Så jag kom till jobbet halv elva och var tvungen att åka igen halv fyra. Och då kom han tillbaka, satte i en skruv och åkte igen. Och det får jag med all säkerhet betala ytterligare 395 spänn för.
Mern nu knastrar telefonen åtminstone inte när man pratar, bara medan signalerna går fram, och det kan väl vara värt 2 000 spänn.
Snälla, ring mig!