Timpenning

I går var jag och klippte mig. Salongen jag går på – Snag it som den så tjusigt heter – är inte direkt stans dyraste, och för 240 spänn förväntar jag mig inte mycket mer än en snabb klippning på kanske en kvart. Men ack nej. På Snag it tvättar de håret i säkert tio minuter, med huvudmassage och allt, och efter klippningen fönar de och fixar och donar – även om man som jag sagt att det inte alls behövs eftersom jag i alla fall ska sätta på mig cykelhjälmen efteråt, och då sabbas alla ev försök till frisyr.
Fyrtiofem minuter tog det allt som allt, vilket ju måste bli en jätterisig timpenning.
Och i morse var jag hos tandläkaren, vilket gick på tio minuter, och jag gick därifrån 843 kronor fattigare. Då är det i och för sig två personer som tar hand om en, tandsköterskan och tandläkaren, men ändå. Hur kan det vara så dyrt? Det innebär ju 5 058 kronor i timmen, 2 529 per person ...
Hur har folk råd att gå till tandläkaren? Hur kan det vara så många gånger dyrare att få tandvård än t ex massage eller naprapatibehandling? I rimlighetens namn borde det väl vara dyrare att gå och klippa sig än att undersöka sina tänder. Det ena är ju jätteviktigt och det andra endast fåfänga.
Ja till subventioner inom tandvården!