She rode along through Bergslagen, with the warm wind in her hair

Jag har ju alltid hävdat att jag inte är så förtjust i bilar, vilket förmodligen är orsaken till att jag inte tog körkort förrän vid trettioett års ålder. Jag tycker inte att det är moraliskt försvarbart när folk som bor i innerstan eller närförort i Stockholm kör till arbetet i stan, och jag har aldrig fattat varför någon skulle föredra att åka bil mellan Stockholm och Örebro i stället för att i lugn och ro sitta på tåget och läsa en bok.
Jag tycker egentligen också att det är vansinne att ha två bilar, särskilt när en utav dem är en tvåsitsig sportbil som man knappt får plats med sin lilla ryggsäck i.
Men ... det är väldigt trevligt att åka i pappas lilla sportbil. Särskilt som den har sufflett. Och när pappa nu har köpt en till hund så är det lite svårt för honom att använda sportbilen, vilket innebär att jag har fått låna den när jag ska upp till stugan. Så jag glider fram längs vägarna, med håret fladdrande i vinden ...
Så jag har börjat inse att det kan vara roligt att åka bil, men jag tycker fortfarande att fortkörning och sådant trams är förkastligt och osexigast i hela världen. Bara så att ni vet.

För övrigt har jag varit väldigt duktig i dag. Pappa var här och tog ner några björkar, och i fyra timmar körde jag sedan upp vedklabbarna från skogen till vedbon, och där klöv jag dem. Jag är en sådan där som har lite svårt att lämna saker oavslutade, varför jag prompt skulle göra allt på en gång ... Dessutom är det väldigt skoj att hugga ved. Resultatet blev att jag än en gång har blåsor i händerna och ont i ryggen. Men nu kommer jag inte hit på tre veckor (jag ska på bröllop nästa helg, och helgen därpå hälsar jag på Gustav i Schweiz och Joel i Konstanz) och då var det skönt att få det gjort. Dessutom klippte jag gräset med min urusla gräsklippare som måste bytas ut snarast möjligt. Men det känns trist att veta att gräset kommer att vara vildvuxet och grönsakslanden fulla med ogräs när jag kommer tillbaka ... Hoppas bara att det kommer lite regn.

Men Bäckhem är en lisa för själen efter en fredagskväll som blev alldeles för sen. Jag hade några vänner på middag, och vi hade väldans trevligt, men sen ringde min granne på, och han är lite speciell och det kändes som om kvällen aldrig höll på att ta slut ... Men Pernilla började dansa redan vid tiotiden, så det var ju trevligt.

Nu håller elden på att falna, och likaså mina sista krafter. Tåget hem till Eken går från Örebro åtta i morgon bitti, så jag måste åka härifrån senast kvart i sju.
Sov gott.