Glöm aldrig peppar, peppar

Jag vill inte påstå att jag har skrutit med att jag klarar av att gå i mina nya skor med stilettklackar, men jag har åtminstone varit väldigt stolt över detta faktum. Enligt min mening har jag trippat fram i dem som vore de en förlängning av benen. Men uppenbarligen glömde jag att ta i trä när jag sa det där, för i morse fick jag äta upp alla stolta ord.
Vi ska ha sommarmiddag på restaurang Kungsholmen i dag med jobbet, och då tänkte jag att jag skulle vara lite fin och satte på mig mina bruna tiocentimetersklackar. Och cyklade i väg. Glatt. Och ganska fort. Det gick faktiskt ovanligt bra att cykla; jag flög som en vind över Västerbron i det strålande solskenet, och när man kommer ner till Högalidsgatan gjorde jag som vanligt den aningen märkliga u-sväng som man som cyklist är tvungen att göra om man vill ta sig över Långholmsgatan utan att behöva åka bland bilarna, runt hela kvarteret, i Stockholms mest olycksdrabbade korsning – den vid Hornstull. Och när jag hade stannat vid trottoarkanten bakom en bil som också väntade på rött satte jag ner foten utan att tänka på att stödytan inte var så stor som den brukar vara. Foten vek sig, cykeln vek sig, och jag liksom välte ner på gatan med kjolen över huvudet ...
I sådana siuationer är ett litet skrubbsår på knäet eller en klämd tå inte av särskilt stor betydelse. Det som blir mest sårat är onekligen ens stolthet. Och inte blir det bättre av att det mer eller mindre är självförvållat att man trillar; det var ju faktiskt mitt eget fel att jag var så dum att jag beslutade mig för att cykla i ett par skor som man helst bara bör stå still och se vacker ut i.
Men jag gjorde i alla fall mitt bästa för att samla ihop de kvarvarande spillrorna av min värdighet, drog ner kjolen på sin rätta plats igen, reste mig, log lite självironiskt/ursäktande mot de bekymrade människor som samlats runt mig i tron att jag gjort mig illa, och gick därifrån.
Visst, vill man vara fin får man lida pin, men finet och pinet måste ju ändå stå i någon sorts rimlig proportion till varandra ...