Lugnet efter festen

Jag är i Bäckhem för första gången sedan 4/3 (vilket jag precis kollat upp i min lilla Bäckhemsbok där jag dokumenterar vad jag gör i trädgården, hur vädret är, hur många möss jag haft ihjäl eller vilka spännande djur jag sett gnafsa på mina vinbärsbuskar). Då var det massor med snö och jag åkte skidor, och nu är den underbara, gröna, skira våren här. Allt är ju senare här än i Stockholm, så syrenerna har inte ens en tillstymmelse till knoppar, vitsipporna blommar och landet ropar: "Gräv upp mig! Plantera saker i mig! Skita ner naglarna ihop med mig!" Ett stort lugn kommer över mig när jag tänker på att jag får vara här i två hela, ostörda dagar och pilla och dona utan att träffa en levande själ.
De senaste dagarna har varit hektiska (egentligen kan väl detsamma sägas om de senste månaderna) då min far med glans disputerade i går eftermiddag, med disputationsfest på kvällen. Jag var toastmaster och hade ansvar för bordsplaceringen och dessutom skulle jag hålla tal ihop med mina syskon, och jag som inte tycker om att tala inför folk ... Men allt gick finfint, även om jag hade ett himla sjå med att få in alla på talarlistan. Jag vet inte riktigt hur man gör ... Middagen var ju bara tre rätter lång, och med arton tal innebar det sex tal per rätt ... Men, men, alla fick tala, och om folk inte hann prata så mycket med sina bordsgrannar så kunde de ju alltid mingla och prata med varandra till kaffet och avecen.
Efter gårdagen är dock tystnaden, och ensamheten, här rätt skön. Man förstår inte riktigt hur mycket det tar på krafterna att vara så där trevlig förrän det är över. Och nu har jag en dubbeldoktor (md och phd)till pappa! Det är inte illa. Dessutom två föräldrar som båda är doktorer ... vilket skulle kunna betyda att jag kände lite press på mig... men mamma var ju femtio när hon disputerade, och pappa sextioett, så jag har några år på mig!
Nu lyssnar jag på Sofia Karlsson, tar ett glas rödvin och äter wasabinötter framför ett sprakande brasa. Och ögonlocken börjar bli tunga så snart kryper jag nog till kojs. Och hoppas att det inte regnar i morgon ...