glad_kille

Jag drömmer om att det ringer, och jag vaknar och det ringer på riktigt. Det är mörkt, hjärtattackstimman, och jag famlar efter mobilen. Klockan är 01:51, och det är står ANONYM på displayen. När jag svarar är det ingen där.
Hjärtat bankar, telefonsignalen ringer fortfarande i öronen och jag ligger stilla och väntar på att tystnaden åter ska lägra sig, och på att pulsen ska lugna sig. Långsamt kryper sömnen över mig ...
Då ringer telefonen igen.
"Hej, det är Moa" (yrvaket)
"Hej, Moa." (glatt)
"Vem är det?" (förvirrat)
"Det är jag: glad_kille." (gladare än glatt)
"Ja, och det här är sur_tjej", hade jag kunnat svara, men det gör jag inte, i stället grymtar jag: "Huh?"
"Det är jag, från Passagen!"
"Jag har inte en aning om vem du är. Du måste ha ringt fel."
"Jaha, okej, förlåt ...", säger glad_kille och lägger på.

Stackars glad_kille ... Där har han suttit mitt i natten och letat efter sin Moa på hitta.se, och se där, det där måste vara hon!

Jag hoppas att han hittar sin glad_tjej.