Tänk vad trevligt det kan vara ...

... när man känner sig lite nere, att få inte mindre än två mejl från en kort romans som man hade i Hong Kong för ett år sedan. Jag var i Hong Kong i två dagar, och som den erfarna backpacker jag är så letade jag reda på en irländsk pub på kvällen, eftersom på sådana brukar man vanligtvis träffa andra utlänningar (ja, jag vet, man borde åka utomlands för att uppleva andra kulturer bla bla bla). Och där jag satt vid baren med en Guinness och en bok ("Floden blev mitt liv") så tog det inte ens en halvtimme innan jag kom i samspråk med en kille från Kanada. Han undervisade ungdomar i Beijing och pratade kinesiska (vilket ju är toksexigt! Ja, kanske inte språket, men det faktum att han var engelsktalande och pratade ett andra språk) och var i Hong Kong ett par dagar för att förnya sitt visum.
Och efter två dagar tillsammans åkte jag hem till Sverige och han åkte tillbaka till B.
Sedan dess har vi haft lite sporadisk kontakt (bland annat har vi utbytt boktips), men för ett tag sedan skrev jag och sa att jag ev skulle komma till Beijing då jag ska åka Transsibiriska med min far.
Och han är kvar i B, så kanske träffas vi där, kanske inte. Men jag blev hur som helst glad över mejlen.

Uppdatering: Nu kom ett mejl till, med ett oanständigt förslag. Bra, det har varit alldeles för få sådana på senaste tiden.