Ta det kallt, det är allt

I morse promenerade jag till jobbet, över Västerbron där frosten nöp i kinderna och minde mig om ansiktsgymnastiken min mamma försökte lära mig och min syster för att vi inte skulle förfrysa våra små trynen under min barndoms evighetslånga vintrar i Boden. Och den kalla vinden fick kappan att fladdra upp, och den smått domnade känslan i låren – eftersom jag fortfarande inte har blivit så gammal och förståndig att jag har långkalsonger på mig - väckte andra minnen till liv: de första utematcherna för säsongen. Fotbollsplanen är kall och lerig och elva småtjejer försöker hålla humöret uppe trots att regnet står som spön i backen och det inte är mer än högst fem grader varmt och de ligger under med fem noll. Trots att jag springer och springer blir låren så kalla så kalla i regnet; de blir rentav blåvitröda under shortsen. Och sen får jag en hård boll på låret, och den hårda våta bollen på det kalla våta låret gör så ont att jag nästan tappar andan.
Och när jag går där på Västerbron, denna vackra vintermorgon när solen stiger bakom Högalidskyrkan, fortsätter jag att tänka på alla gånger jag frusit i mitt liv. Och det är ytterst få av de gångerna som har varit i Sverige. Visst förfrös man sig titt som tätt som barn (å, hur ont det gjorde när de små blåfrusna händerna stoppades i varmt vatten för att tina upp), men som vuxen har jag frusit mest utomlands.
Hellre minus trettio i Sverige än plus fem vid Medelhavet. Precis liksom vi svenskar inte har en aning om hur vi ska kunna skapa en dräglig inomhusmiljö när det på sommaren är trettio grader varmt utomhus, så har de i varma länder inte en aning om hur man överlever vintern utan att frysa. Alla dessa morgnar när trötta fötter fått möta ett iskallt stengolv, eller när uppvärmningen endast och enbart har bestått av en liten brandfarlig kamin i ett hörn av rummet. Och att tvingas sova med två flanellpyjamasar och elektrisk filt och mössa för att inte frysa ihjäl ...
Det lustiga är att uppvärmningen i ett kallt land som England är på ungefär samma nivå som i Spanien. Husen är dragiga och dåligt isolerade (och för att skydda sig mot detta hittar man på saker som draught excluders, långa korvar i form av ett djur eller något annat roligt som läggs vid springan mellan dörren och golvet). Elementen är så dyra att ingen har råd att ha på dem mer än några timmar om dagen, och värmen försvinner hur som helst rakt ut genom de enkla fönstren eftersom dubbelfönster fortfarande hör till ovanligheterna. Ska man duscha har man tur om det finns en dusch (ja, det finns fortfarande folk som bara badar och aldrig duschar) och då måste man sätta på varmvattnet en bra stund innan om man inte vill duscha kallt. Och om nån råkar dra på varmvattnet i köket blir duschstrålen helt plötsligt iskall, och spolar nån i en toalett skållas man.
Detta tänker jag på när jag går där, och jag är glad att jag bor i ett land där man efter en promenad en underbart vacker och kall vinterdag får komma in i ett varmt och skönt hus där varmvattnet aldrig tar slut.