Kära dagbok

I morse inledde jag och Pernilla dagen med träffas i simhallen klockan sex för att simma två kilometer. Jag var naturligtvis pigg och glad eftersom jag i går hade en lugn och skön kväll hemma med te och mackor. Jag tog ett långt varmt bad och somnade klockan nio. Jag tror att Pernillas kväll var ungefär lika avslappnad. Hon hade sovit gott och vaknat utvilad och lycklig och redo att möta en ny underbar dag.
När vi simmat klart gick vi och åt en hälsosam frukost bestående av frukt, vetekli och mjölk. Sedan tog vi en långpromenad på Djurgården i väntan på att affärerna skulle öppna. Varför öppnar de så sent? Det finns väl ingen som sover till tio en lördag?
Sedan gick vi affärer och köpte några saker, men endast saker vi verkligen behöver. Det finns ju ingen anledning att slösa pengar bara för att det är två dagar efter löning.
När vi handlat färdigt tog vi en välförtjänt kaffe och diskuterade hur bra vi har det och hur lyckligt lottade vi är som är så välanpassade och älskade av alla. Vi kom fram till att det är få förunnat att ha så bra kontroll i tillvaron. Vi vet verkligen hur vi ska vårda våra förhållanden med andra människor – alldeles särskilt med männen i våra liv – och vi blir aldrig fulla och dumma som så många andra.
Nu har jag kommit hem och håller på att förbereda kvällen då jag troligen kommer att planera ett nytt spännande projekt, plantera om alla min blommor, deklarera (man kan aldrig var ute i för god tid!) och tillverka vackra personliga gratulationskort till de vänner som fyller år i februari. Pernilla ska sitta hemma och lyssna på stämningsfull musik och skriva klart sin nya roman som tre förlag var villiga att ge ut efter att bara ha läst första kapitlet. Hon har dessutom redan sålt både ljudboks-och filmrättigheterna till den!
Oj, nu ringer mina grannar på dörren för att tacka för brödet som jag bakade i morse och lämnade utanför allas dörrar innan jag gick och simmade.
Tack, livet, för ännu en underbar dag!