Bokmässan i korthet

Bokmässan. Jag har varit där två år tidigare men då privat, vilket inneburit att jag varit där ett par dar, sprungit omkring på mässan precis så mycket som jag vill, gått hem när jag blivit trött och sedan tillbringat kvällarna med vänner som inte haft nåt med mässan att göra.
I år var jag nere i Gbg fem dagar, jobbade alla dessa dagar och var ute och festade varenda kväll. Och det känns.
Allt började på onsdagen när vi gjorde i ordning Det Bästas monter, vilket gick snabbare än jag trott, och på kvällen var det medlemsmöte med Översättarsektionen ute i Västra Frölunda. Där blev jag förväxlad med Moa-Lina Croall, blev lite sur för något någon sa samt träffade trevliga kolleger och dessutom en fantastiskt fascinerande författarinna på besök från Palestina, Sonja Nimr.
Sedan följde torsdag (lång dag på mässan, middag med vår USA-chef och sedan nån fest på en båt som Vertigo anordnade), fredag (lång dag på mässan, mingel vid Författarförbundets monter, fest med Lyrikvännerna på Harry's, en snabb tur till ett hemskt ställe som hette Uppåt Framåt som jag fick så bråttom att komma ifrån att jag glömde min kavaj där, och så tillbaka till Harry's).
Och så plötsligt var det lördag. Ännu en lång dag på mässan (ömma fötter, ömma mungipor efter allt leende, öm korsrygg, alldeles för många koppar kaffe). På kvällen åt jag och min chef Marianne först middag med vinnarna av en tävling vi haft inför mässan. Priset var en resa ner till Göteborg och, ja, just det, middag med oss. Efter middagen försökte jag desperat få tag på Pernilla eftersom vi sagt att vi skulle ses efter hennes förlagsmiddag på Norstedts (om ni inte har läst hennes bok än, "En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva", gör det!). Men hon gick inte att få tag på. Jag ringde miljoner gånger, men inget svar. Då gick jag till Park - tydligen bokmässans ultimata barhäng - och där lyckades jag nosa reda på några översättarkolleger. Några timmar senare kom Pernilla inramlande, glad som ett ägg, och sedan gick resten av min kväll åt att försöka komma i kapp.
Vid något tillfälle på kvällen kom jag på att borde ta bilder på kändisar för att kanske lyckas lura min syrra till bokmässan nästa år, men när jag kom på det hade de flesta kändisar redan gått hem, så då frågade jag Fredrik Strage om jag fick ta en bild på honom eftersom alla "riktiga" kändisar gått hem ... Vilket kanske var lite ojuste - "smidig" is my middle name - men han tog det förvånansvärt bra. Men det är klart att syrran hade blivit mer impad av typ Guillou eller Marklund ...
Pernilla fortsatte att vara på strålande humör resten av kvällen (vilket förmodligen var orsaken till att hon nästan var grön i nian när hon dök upp på mässan dag därpå). Hon hade en massa kolleger där från DN och Norstedts, och de var av någon anledning mycket benägna att köpa drinkar till allt och alla. Såna kolleger vill jag också ha.
Klockan fyra stängde Park och då gick jag, Pernilla och Mustafa Can på jakt efter en efterfest, men det bidde inget. Det bidde hemgång i stället. Vilket jag mitt i all misär på söndagsmorgonen trots alla var ganska tacksam för.
Och efter en sista lång dag på mässan med leenden och allmän trevlighet mot människor så blev det så till sist dags att åka hem. Kvinnan som hamnade bredvid mig på tåget gjorde ett tappert "har-du-haft-trevligt-på-mässan" försök till samtal, men jag bara grymtade och vände ryggen till.
Jag kommer inte ihåg när jag senast var så trött.
Men oj, så skojigt det var.
Det ska jag göra om.
När jag har vilat mig ett år.

Jag försökte förresten publicera några foton också, men det funkar av nån anledning inte. Ska försöka lägga till dem senare.