¡Ay Carmela!

När jag var liten brukade mina föräldrar sjunga "Svarta tupp" för mig och mina syskon när vi skulle sova. Visan var en svensk version av den spanska protestvisan "Los dos gallos" som tillkom under Francotiden och översattes till svenska 1968 av Jacob Branting. Så med tanke på att jag redan vid unga år blev exponerad för det spanska folkets kamp för demokrati och frihet, samt mitt intresse för Spanien och spanska, så var det inte helt märkligt att jag nappade på idén att se Instituto Cervantes' utställning av affischer från spanska inbördeskriget (jag ska förresten lägga ut några foton från utställningen på "Days of a Fiery Redhead").
På vernissaget bjöds det på rödvin, spanska protestsånger och vackra och skrämmande affischer från trettiotalet. En ganska lyckad kombination i mitt tycke. När vinet sinade fortsatte kvällen på på La Bodega (bäst tapas i stan).
För den som inte vet så mycket om spanska inbördeskriget så har jag ett lästips och ett filmtips.
Bok: "Hyllning till Katalonien" av George Orwell (jag vill i och för sig gärna rekommendera alla Orwells självbiografiska böcker: "Nere för räkning i Paris och London", "The Way to Wigan Pier" etc.)
Film: "Land och frihet" av Ken Loach.
Både boken och filmen skildrar kriget utifrån de utländska brigadernas perspektiv, dvs. de tusentals frivilliga idealister som reste till Spanien för att hjälpa de republikanska styrkorna i deras kamp mot fascismen.
Dessutom bör den som inte har sett "¡Ay Carmela!" genast springa ner till videobutiken och hyra den.
Om man dessutom är väldigt intresserad så finns det en cd som heter "Canciones de la Guerra Civil", men problemet med den är att man helst ska förstå spanska ganska bra och fatta vad de sjunger. Den innehåller nämligen sånger från båda sidor, och om man inte aktar sig kanske man helt plötsligt går och nynnar på fascisternas nationalsång ...