Död prostituerad? Nej, bara sommarpedikyr

Fötter är en del av ens kropp som känns lite allmänt oviktig och som man därför ofta försummar. De är ju liksom ganska lätta att gömma större delen av året. Jag hade en liten fotkris för kanske femton år sedan när jag insåg att det inte var alla andras fötter som såg konstiga ut, utan snarare mina. Mina fötter är ganska knotiga och seniga och jag har typ världens längsta tår. Jag är definitivt överhuvudet i min familj, och min andra tå (typ pektån) ser lite ut som ET. Andras fötter är liksom runda och gosiga medan mina ser ut lite mer som fingrar. Men efter min fotkris har jag gradvist lärt mig att tycka om mina fötter igen. Jag filar dem och målar naglarna ibland. Trots att det är sommar då man jämt har öppna skor, och smutsiga fötter med målade tånaglar alltid får mig att tänka på mördade prostituerade i polisserier.
Det jag egentligen tänkte skriva om var att jag var på elevbehandling på Scratch Nails igår. För två hundra spänn filar och klipper och masserar och målar de i en och en halv timme. När jag satte mig ner tittade pedikyrkvinnan förskräckt på mina fötter. Jag skyndade mig att berätta att jag för tio dagar sedan hade haft på mig gummistövlar, utan strumpor, i en hel dag (när jag släpade stockar i Bäckhem) och det var därför de såg lite skabbiga ut. Det fick inte hennes förskräckta utryck att försvinna, men hon log medlidsamt och skred till verket. Det är så underbart att ha nån som pillar med ens fötter at jag nästan somnade, och när det var dags att måla naglarna var jag så groggy att jag hade gått med på vad som helst. Så när hon frågade om jag ville ha en liten blomma på stortånageln nickade jag bara lyckligt. Vilket resulterade i att jag nu har en liten blomma på varje stortå, med en liten sten i mitten och allt. Vilket var ganska fint tills fötterna blev alldeles lortiga fem minuter senare - vilket är vad som händer när man har sandaler på sig. Nåja, det var värt det. Smått smaklösa, men ack så mjuka, fötter.