Varannanminutsväder

Vilken varannanminutsväder! Man kan bli förvirrad för mindre. Snö, solsken och regn om vartannat. Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag lämnade cykeln hemma i morse (särskilt med tanke på att jag ska spela gitarr i Bagis ikväll).
Men jag är övertygad om att bakslaget endast är tillfälligt. Snart kommer solen att skina igen, och jag kommer ännu en gång att kunna äta lunch på en parkbänk. Jag tar dock det säkra för det osäkra och väntar ytterligare några veckor med att vinterförvara vantarna, lågga undan varmvattenflaskan och börja gå barbent.
Men jag vägrar att ta på mig vinterkappan igen. Där går min gräns.