Otur i turen i oturen

Det är lite synd om mig. Jag är sjuk. Men som tur var verkar det inte vara superflunsan, utan jag har bara lite ont i halsen och lite feber: precis så där lagom sjuk som man kan bli ibland. Alldeles för sjuk för att vara på jobbet, men inte så sjuk att man inte kan se på teve och äta ostbågar. Därav tur i oturen. Men oturligt nog ligger min kollega Marianne hemma i superflunsan, med största sannolikhet nere för räkning resten av veckan, och vi har fyra böcker som måste läsas för att kunna skickas ut till våra korrläsare ... helst i slutet på veckan. Därför satt jag och plågade mig igenom en förmiddag på jobbet i dag, och därför sitter jag och läser korr just nu.
Men det är fascinerande hur bra det går att jobba lite fastän man är sjuk om man får ligga på en soffa med ett stort duntäcke och en stor kopp te. Och en påse ostbågar. Den sjukdom som på kontoret var ren tortyr och fick en att uppgivet vilja gråta som ett litet barn ("Jag orkar inte ... jag är så trött ...") känns inte alls så farlig nu.