Dylan

Igår såg jag Bob Dylan i Globen. Och märkte till min förvåning att en del människor tillbringade nästan hela konserten med att dricka öl. Jag fattar inte riktigt varför nån skulle betala 550 spänn för en spelning två timmar och sedan tillbringa hela konserten med att springa ut och in för att köpa öl och gå på toa. Visst är det trevligt att kunna ta en öl, men om det innebär att man missar halva konserten så tycker jag i alla fall att det är ganska lätt att hålla sig. Men det måste vara ett tecken på att jag håller på att bli gammal. Och om jag håller på att bli gammal så passade jag ju ganska bra in ihop med resten av publiken på Globen i går kväll.
Det var en bra konsert och Dylan var spattigare än jag sett på länge. Han tog nästan på små danssteg och sprätte med benen och – med lite god vilja – kan man nog nästan säga att han ruskade lite på håret. Jag satt dock förgäves och väntade på att han skulle spela min favvolåt, "Visions of Johanna", som för övrigt innehåller mitt favvoord på engelska: "entwined" (Louise and her lover, so entwined). Men att jag fick vänta förgäves var inte särskilt förvånande; jag har aldrig hört honom spela den live.
Nåväl, detta om Dylan.