Bitterfittan

Har känt mig lite hängig i ett par dar, helt enkelt inte riktigt på topp, och det försökte jag bota genom att ta ett bad och läsa klart "Bitterfittan" av Maria Sveland. Skitbra bok som bör läsas av alla sjuttiotalister - kvinnor som män (men något säger mig att det inte kommer att bli särskilt många killar som läser den).
Maria Sveland är liksom jag från Örebro. Hon gick två år över mig i skolan, både på högstadiet och gymnasiet.
Det finns särskilt en scen i boken där huvudkaraktären Sara berättar om sin matte-och fysiklärare Nils som förminskar och förnedrar henne, och eftersom jag vet att stora delar av boken är självbiografiska så kan jag inte låta bli att fundera på om det möjligtvis är min gamle matte- och pv-lärare (praktisk vetenskap?) Christer som hon talar om. Han som berättade snuskiga historier och sa till oss att de tjejer som hade urringat på sig skulle få högre betyg.
Ibland skulle jag göra vad som helst för att få vrida klockan tillbaka och uppleva vissa situationer igen. Tänk om jag då vetat att det enda rätta hade varit att be Christer att dra åt helvete och sedan anmäla honom för sexuella trakasserier. Tänk om ... Tänk om ...
En orsak till att jag verkligen gillar Maria Svelands bok är att hon tar upp alla de där småsakerna; de där sakerna som är svåra att sätta fingret på. Det är så oändligt mycket svårare att hantera de där små små kommentarerna än mer handgripliga akterna som t ex nån som nyper en i häcken.
Det står ingenting i "Bitterfittan" som jag inte redan visste. Och det är precis just därför den är så bra.