måndag, april 02, 2007

fyra minuter

Eftersom gårdagskvällen var ganska livad var det inte utan att jag kände mig lite extra seg och frusen i morse, och därför dröjde jag mig kvar extra länge under det underbart varma strilande vattnet i duschen. Och när jag stod där tänkte jag på hostellet i Shepherd's Bush i London, där jag bodde i nästan sex månader 96-97. Där fanns det tå duschar, och de låg högst upp i huset (där det även var kallast) och vi var nog runt 50-60 personer som delade på dem. Och för att använda dem var man tvungen att ha duschpolletter.
En duschpollett kostade tjugo pence, inhandlades av hostellets manager och räckte i fyra minuter. På fyra minuter hinner man inte mycket. Jag brukade räkna med en pollett för en snabb dusch med hårtvätt, två polletter för dusch med hårtvätt samt benrakning, och tre polletter om man ville hinna njuta lita av det varma vattnet som för stunden tinade upp den annars nästan ständigt stelfrusna kroppen (England, ni vet: enkla fönsterrutor, dragigt, risiga element etc). Men det värsta var att pollettinmatningsenheten satt utanför duschen. Inte precis utanför, utan snarare tre-meter-och-sen-runt-hörnet-utanför. Så det gällde att i förväg veta hur länge man ville duscha. Om vattnet slutade rinna medan man fortfarande hade schampo i håret var det bara att svepa handduken runt sig och springa ut för att peta i en pollett till. Om man hade en, det vill säga. Om man inte hade en fick man leta reda på managern. Och om managern inte var i tjänst fick man helt enkelt försöka tigga till sig en pollett av nån annan ... eller försöka skölja av håret i handfatet.
Vilket osökt får mig att tänka på ett nyförälskat par som jag lärde känna där. De hade träffats i Prag, varit ihop i några månader men fortfarande inte haft sex. Tjejn var nämligen oskuld och det hade inte gått så bra när de försökte. Och då kom de och frågade mig om råd. Varför de frågade mig har jag inte en aning om; jag var flera år yngre än dem båda två och väl inte så värst erfaren och kunnig. Men det var väl i brist på andra alternativ.
Att ha sex på ett hostel är inte så lätt (och inte särskilt trevligt för de andra i sovsalen), och att ha sex för första gången måste nog anses vara väldigt svårt. Så jag gav dem rådet att försöka med duschen. Nu vet väl var och en som har försökt ha sex i duschen att det är historiens mest överskattade grej - det är obekvämt och trångt och olycksrisken är extremt hög. Men alternativen här var inte så många, och att de fick vara i fred låg nog allra högst upp på önskelistan.
Jag har inte en aning om hur många duschpolletter de petade i, men jag hoppas att det var fler än tre.
Hur som helst så gick det bra, de gifte sig sedermera. Nu är de i och för sig skilda – ett uppbrott som jag som av en händelse råkade beskåda från första parkett.
Vi hade inte träffats på åtta år när det inte längre så nyförälskade paret JJ och Gypsy kom till Stockholm från USA för att hälsa på (JJ är amerikan och Gypsy är australiensiska). De skulle bo hemma hos mig i en vecka, och även om tre personer innebär att det blir ganska trångt i min etta så såg jag verkligen fram emot besöket.
Det är sommar och varmt och första kvällen sitter vi på balkongen och tar en drink och pratar gamla minnen. Gypsy går och lägger sig först eftersom hon är jetlaggad. Då försöker JJ kyssa mig. Och det visar sig att de typ har gjort slut och att Gypsy är med barn men ska göra abort. Och nu försöker hennes man, som kvällen innan tydligen sagt till henne att de kanske borde göra ett nytt försök och försökt övertala henne att inte göra abort, kyssa mig på min balkong. Och de ska bo där en hel vecka. Tre personer på mina 48 kvadrat.
Det slutar med att jag ställer in min ledighet och jobbar hela veckan. Pliktskyldigast tar jag med dem till Gamla stan för att äta ren och hjortronglass.
Det är nog tusanimig en av de mest olustiga veckor jag nånsin varit med om. Jag kommer aldrig förlåta JJ för det där, och det första jag gjorde efter det att de åkt var att blockera hans mejladress. Som tur är lät inte Gypsy sig övertalas, och de är nu skilda och vi två har fortfarande kontakt.
Usch, jag ryser i hela kroppen bara jag tänker på det. Ett obehagligt minne som inte alla duschpolletter i världen kan skölja bort.