Översättningsvånda

Jag sitter och pillar med en text av Marina Lewycka som ska vara översatt till seminariet på Biskops-Arnö som jag ska på i helgen. Det jobbiga, och svåra, och det jag våndas över är att det är en del slang och bruten engelska i den. Att folk bryter är väl inget jättestort problem, men jag tycker att slang är så grymt svårt att översätta.
Jag vet inte hur många översatta böcker jag slutat läsa för att jag helt enkelt tycker att det är så oerhört störande när en kille i East End säger: "Å ja ba, kom in ba, med lurpan på sne." Det liksom förstör hela illusionen att boken utspelar sig i London. (Nu tycker jag i och för sig inte om att läsa dialekt och slang på svenska heller, vilket tyvärr gjort att jag aldrig tagit mig igenom flera böcker av författare som jag annars tycker om, som Sara Lidman och Kerstin Ekman.)
Men hur ska man då göra med slang? Ja, vad vet jag. Men jag tror att jag lutar åt att offra en del av slangkaraktären för att i stället förhindra att texten får för mycket svensk lokalfärg. För slangord är ju ofta förknippade till något särskilt tillfälle eller en särskild plats, och då ofta något svenskt. När jag hör nån säga "lurpa" tänker jag ju på södersnack, och inte arbetarsnack.
Usch, svårt är det hur som helst, och inget facit eller rätt svar finns det heller. Därför känns det lyxigt att få tillbringa hela lördagen med att diskutera just de här frågorna med andra översättare. Och det kommer säkert att finnas lika många svar som det finns översättare.